I söndags var det dags för Dvärghundsklubben att stå som arrangör för utställningen för vår ras.

Liksom dan innan så åkte vi från Trollhättan till Vänersborg vid 8-tiden. Men nu hade vi packat allt för hemfärd direkt efter utställningen, som för vår del skulle vara avslutad till ca kl 11.

Det behöver då inte vara sämre kvalitet på hundarna för att det är få anmälda. Tvärt om skulle jag nog säga.

Den här dagen var det bara en valp (Pias) och 17 st officiella (ingen struken). Alla fick exelent utom en. Otur för mig så var det Onyx som fick detta enda VG.  

 

Onyx har två lösa framtänder, sen hon allt för ivrigt har tuggat på hårda ben. Ibland syns de tänderna, ibland inte.   

 

Domaren Heather Cox från Irland var förtvivlad för att hon måste ge Onyx vg. 

Men hon älskade Maya. När Maya kom på bordet direkt efter Onyx så utbrast hon när hon tittade på Mayas huvud "Ah, this was better, much better".

Trots att Maya placerat sig flera gånger i bästa tikklass, även sen hon blev veteran, så blev jag glatt överraskad när hon satte henne som etta.

Birgittas Lake House Charming Titus blev BIR och Maya BIM (foto Åsa Pettersson) 

 

  

Jag måste få lägga in ett par bilder från 2016 från just Vänersborg. Mayas mamma Triss (Travarens Lady Zoot) blev BIR och Birgittas Gaius (halvbror till Triss) blev BIM. 

 

 

Maya tog sitt sista cert och blev champion. Jag kanske borde åka till Vänersborg oftare.

 

Nu fick jag lite att fundera på, skulle vi åka hem till Dalarna som det var planerat eller skulle vi stanna till finalen?

Jag brukar nästan aldrig stanna, dels för att man redan åkt så långt och dels för att det oftast är de pälsade hundarna som blir placerade.

Men när jag såg att det var vår domare som dömde BIS veteran, så bestämde vi oss för plan B. Stanna och sova en natt till hos Thomas och Katinka.

 

Liksom på lördagen så var vi inbjudna i Pias tält, där även Ulla Wass var. Så det blev mycket trevligt prat under väntetiden.

 

Tur att vi hade tillgång till ett tält, för det kom en sjujäkla regnskur, så de små chihuahuorna som dömdes då, försvann på nolltid, tills det var helt tomt på planen.

 

En sak till som var tur, var att Berra fick hjälp av både Åsa (här med Krusmyntas Glory Days) och Pia, för han var väldigt ostadig på benen och ganska förvirrad emellanåt. Tack tjejer!

 

Men domaren lät sig inte bekomma av regnet, hon fick på sig regnställ sen dansade och sjöng hon "I'm singin in the rain" framför oss.

 

I finalerna på SDHK's utställningar är det många som får chansen att bli BIS-placerade. BIS valp, BIS junior, BIS unghund, BIS veteran, BIS avels och uppfödare, BIS BIM och slutligen Best In Show, där alla BIR-hundarna ingår.

 

BIS-valp 3:a blev Pias Le Suprime Beaufort (jag minns inte vad hon kallade honom för). Även här var det Heather Cox som dömde.

 

 

Maya blev BIS 2:a veteran. Domare var Heather Cox. (foto: Åsa Pettersson)

 

Sen blev hon BIS BIM 3:a! Domare: Svein Helgesen (Foto: Åsa Pettersson)

 

 

Hon är fin, min lilla sura veteran, som var ganska nöjd på slutet och ville hem. (Foto: Åsa Pettersson)

 

 

 

 

Mayas rosettskörd från söndagen

 

Tillbaka i Trollhättan vid 5-tiden, samtidigt som Thomas och Katinka kom hem. Dom hade varit i Hunnebostrand och grattat Katinkas pappa Christer som fyllde 75 år.

Det kommer nog ett inlägg till, för vi har ju hemresan på måndagen kvar.