travarenskennel
Så många tårar.
Jag väntade ju mest hela dan igår på att veterinären skulle ringa från djursjukhuset så jag kunde åka och hämta hem Maya.
Men när de äntligen ringde så var det för att säga att Maya skulle bli kvar och inte få komma hem.
Hon hade blivit sämre, svarade inte på deras medicineringar och hade fått morfin mot smärtan. Hon hade väldigt ont i örat och något neurologiskt hade hänt i hjärnan så hon var sämre i sina reflexer och i sin yrsel.
Hon skulle behöva sövas och opereras i örat, förmodligen två gånger. Dessvärre med ganska dålig prognos för att hon skulle bli helt bra.
Efter många tårar så beslutades det att Maya skulle bli avlivad (vilket gräsligt ord).
Jag trodde mitt hjärta skulle brista och jag kunde inte sluta gråta när vi slutat samtalet.
Visserligen var Maya 10 år och 7 månader, men hon var ju så pigg och i så bra kondition, vilket alla kan intyga som sett henne i veteranklassen på utställning
Det var absolut inte så här det skulle sluta.
Det är tur att jag inte skriver det här på papper, för då skulle det inte gå att läsa p.g.a mina rinnande tårar.
Avslutar med en bild från april 2014 när Maya är 9 veckor gammal.
