travarenskennel

Medan övriga frallasverige åkte till Skåne och Degeberga för att ställa ut på rasspecialen, så åkte vi norrut till Svenstavik.

Att åka 67 mil till Skåne, hade jag inte klarat. Det räckte mer än väl med 5 timmar och 37 mil här hemifrån till Svenstavik.

Det bjöds på ömsom regn och ömsom solsken (kvällen var jättefin) på vägen norrut. 

 

När vi hade ett par timmar kvar innan vi var framme, så stannade vi för en vägfika för att piggna till lite.

 

Gabbis GPS lurade ut oss på en skogsväg (det skulle väl vara närmare). Vi blev allt mer övertygade om att vi skulle komma fram till en vändplan och bli tvungna att vända, men efter ca två mils grusvägskörning i skogen så kom vi fram till asfalterad större väg.

  

 

När vi kom fram till Gillhov där vi skulle övernatta, så trodde vi att vi hamnat mitt i serien Pang i bygget, med självaste Basil (John Cleese) som hotellvärd. Vimsigare ägare får man nog leta efter (bilden är Gabriellas).

Det var många med hundar som övernattade precis som vi, men jag kan knappast rekommendera stället.

Jag vet inte om det varit flyktingförläggning tidigare, men det var väldigt nedgånget och sunkit.

Berras och mitt dubbelrum var helt ok, även om sängen var obekväm och sömnen uteblev hela natten, men så är det oftast när jag sover borta en natt.

 

Hundarna kom snart till ro, det var inte lyhört, mer än dörrar som gnisslade som om en katt höll på att strypas, så Maya och Onyx var tysta och sov hela natten.

 

 

Frukosten hade jag med mig i kylväska. Vi var helt ensamma i den stora matsalen.

 

När vi åkte de dryga tre milen till utställningsplatsen i Svenstavik så regnade det som bara den.

Men precis samtidigt som utställningen startade kl 10 så upphörde regnet och höll sig borta hela dan.

     

Vi hade dessutom turen att ha vår ring precis nedanför läktaren, så där kunde vi sitta tills det var dags för frallorna efter ett par timmar med andra raser innan.

 

   

Det var ynka 8 frallor, 4 hanar, 4 tikar. Men ingen skugga ska falla över dem, för det var 6 av dem som fick exelent.

 

 

Falcon har bara ögon för sin matte, medan Tummen är intresserad av Falcon.

Falcon fick åter exelent med ck, blev placerad 3:a i Bästa Hane. Han föll på att han var lite tunn för dagen. Inte så konstigt, aptiten har inte varit på topp när han har haft fästmö och parat hela veckan.

 

 

Maya vill fortfarande helst kolla i marken.

 

 

Men hon kan också visa sig fint som man ska.

 

 

Maya blev Bästa Tik och Bästa veteran och BIM, men någon uppställd bild blev det inte då den vinnande hanen Neverfading's May Be Maybe försvann ur ringen så kvickt.

Dagens domare var Joachim Ohlsson, som fått rycka in i stället för Björn Ejnarsve, som skulle ha dömt.

 

På vägen hem stannade vi efter ca 7 mil i Ytterhogdal och åt. Stället var både Folkets hus

 

 

och ett litet filmmuseum.

 

Förutom massor av skog, har vi även passerat massor av sjöar älvar och andra vattendrag.

 

Jag hade tänkt fota den vackra naturen, men det låter sig inte göras i farten från sidorutan.

  

Urdålig som jag är på geografi, så har jag inga minnen av vad alla ställen som vi passerade hette.

Är det nån som vet vad detta är för stad? För jag minns ju inte. Vi stannade till vid den köpingens ICA, för Gabbi behövde gå in där.

 

 

Falcons (Travarens On Gard) kritik.

 

   

Mayas kritik och rosettskörd.

 

Det var otroligt skönt att få sova i egen säng i natt.

Nu ska hundarna få en tur i skogen och jag ska förhoppningsvis plocka lite blåbär.

 

Eftersom vi stannade till finalen på söndagen, och tur var väl det med tanke på hur bra det gick, så sov vi ytterligare en natt hos Thomas och Katinka.

Måndagen var ju arbetsdag för dom båda, så vi sov lite längre innan vi packade bilen igen och åkte hemåt efter frukost.

Det gick ju så himla bra för mig att köra ner de 40 milen till Trollhättan, men hemresan var lite jobbigare. Jag var trött till en början, det gick över som tur var. 

Jag hade dessutom ont i vänster axel. P.g.a min dåliga högra axel, så håller jag oftast bara ratten med vänster hand, men det blev väl lite för mycket för den också. Det är ett riktigt skit med dessa krämpor.

 

Vi stannade åter vid Borasjön, fikade och rastade hundarna.

 

Men Berra, som är så ostadig på benen nu för tiden, föll handlöst rätt in i en nyponbuske på väg fram till fikaplatsen. Innan jag ens hann fram hade en utländsk ung kvinna hoppat ur sin husbil och hjälpte mig att få honom på fötter igen.

Den här helgen har stundtals varit jobbig för Berra, och man har märkt av hans begynnande demens när han blir extra glömsk och förvirrad.

     

Jag tog en liten promenad med hundarna, det blåste otroligt hårt, men var mest soligt.

 

 

Jag tänkte ta en selfie med Borasjön som bakgrund, men det blev inte så mycket bakgrund.

 

Vi gjorde ytterligare ett stopp innan vi var hemma. Vi stannade till hos Marianne i Norberg, Maya och Onyx fick rasa lite med hennes hundar. Jag hade några kubbar kvar, så Marianne fick bjuda på kaffe.

Gårdagen (tisdag) försvann helt. Jag satt större delen av dagen och gick igenom alla hundratals bilder som blev tagna under helgen. Trött var jag också hela dan, jag t.o.m sov en stund på e.m

Nu får jag ladda lite inför kommande helg. På lördag åker Berra, jag och Gabriella till Joanna i Skinnskatteberg och tittar på Falcon och Ramonas 9 valpar, som då har hunnit bli 4 veckor gamla.

På söndag blir det utställning i Leksand, där jag eventuellt har en uppfödargrupp.

Nyss har jag varit ute och tagit in de rabarber som fanns. Jag skulle göra en hallonkaka och en med rabarber, men såg att jag inte hade tillräckligt många ägg.

 

Så det blev bara en hallonkaka.

I söndags var det dags för Dvärghundsklubben att stå som arrangör för utställningen för vår ras.

Liksom dan innan så åkte vi från Trollhättan till Vänersborg vid 8-tiden. Men nu hade vi packat allt för hemfärd direkt efter utställningen, som för vår del skulle vara avslutad till ca kl 11.

Det behöver då inte vara sämre kvalitet på hundarna för att det är få anmälda. Tvärt om skulle jag nog säga.

Den här dagen var det bara en valp (Pias) och 17 st officiella (ingen struken). Alla fick exelent utom en. Otur för mig så var det Onyx som fick detta enda VG.  

 

Onyx har två lösa framtänder, sen hon allt för ivrigt har tuggat på hårda ben. Ibland syns de tänderna, ibland inte.   

 

Domaren Heather Cox från Irland var förtvivlad för att hon måste ge Onyx vg. 

Men hon älskade Maya. När Maya kom på bordet direkt efter Onyx så utbrast hon när hon tittade på Mayas huvud "Ah, this was better, much better".

Trots att Maya placerat sig flera gånger i bästa tikklass, även sen hon blev veteran, så blev jag glatt överraskad när hon satte henne som etta.

Birgittas Lake House Charming Titus blev BIR och Maya BIM (foto Åsa Pettersson) 

 

  

Jag måste få lägga in ett par bilder från 2016 från just Vänersborg. Mayas mamma Triss (Travarens Lady Zoot) blev BIR och Birgittas Gaius (halvbror till Triss) blev BIM. 

 

 

Maya tog sitt sista cert och blev champion. Jag kanske borde åka till Vänersborg oftare.

 

Nu fick jag lite att fundera på, skulle vi åka hem till Dalarna som det var planerat eller skulle vi stanna till finalen?

Jag brukar nästan aldrig stanna, dels för att man redan åkt så långt och dels för att det oftast är de pälsade hundarna som blir placerade.

Men när jag såg att det var vår domare som dömde BIS veteran, så bestämde vi oss för plan B. Stanna och sova en natt till hos Thomas och Katinka.

 

Liksom på lördagen så var vi inbjudna i Pias tält, där även Ulla Wass var. Så det blev mycket trevligt prat under väntetiden.

 

Tur att vi hade tillgång till ett tält, för det kom en sjujäkla regnskur, så de små chihuahuorna som dömdes då, försvann på nolltid, tills det var helt tomt på planen.

 

En sak till som var tur, var att Berra fick hjälp av både Åsa (här med Krusmyntas Glory Days) och Pia, för han var väldigt ostadig på benen och ganska förvirrad emellanåt. Tack tjejer!

 

Men domaren lät sig inte bekomma av regnet, hon fick på sig regnställ sen dansade och sjöng hon "I'm singin in the rain" framför oss.

 

I finalerna på SDHK's utställningar är det många som får chansen att bli BIS-placerade. BIS valp, BIS junior, BIS unghund, BIS veteran, BIS avels och uppfödare, BIS BIM och slutligen Best In Show, där alla BIR-hundarna ingår.

 

BIS-valp 3:a blev Pias Le Suprime Beaufort (jag minns inte vad hon kallade honom för). Även här var det Heather Cox som dömde.

 

 

Maya blev BIS 2:a veteran. Domare var Heather Cox. (foto: Åsa Pettersson)

 

Sen blev hon BIS BIM 3:a! Domare: Svein Helgesen (Foto: Åsa Pettersson)

 

 

Hon är fin, min lilla sura veteran, som var ganska nöjd på slutet och ville hem. (Foto: Åsa Pettersson)

 

 

 

 

Mayas rosettskörd från söndagen

 

Tillbaka i Trollhättan vid 5-tiden, samtidigt som Thomas och Katinka kom hem. Dom hade varit i Hunnebostrand och grattat Katinkas pappa Christer som fyllde 75 år.

Det kommer nog ett inlägg till, för vi har ju hemresan på måndagen kvar.

Vi åkte vid 8-tiden på morgonen till Vänersborg. Det är ca 1,5 mil dit från Thomas. 

Nån fikakorg packades aldrig, eftersom det var så få frallor och de började med dem i ringen kl 9.

Så fika det fick vi göra när vi kom tillbaka till Thomas och Katinka. 

  

Det var en väldigt trevlig och sympatisk domare vid namn Hildeward Hoenderken från Holland.

Vad jag fick veta så var han både veterinär och frallauppfödare.

För min det började det som vanligt med Onyx. Det var 9 tikar i öppna klassen av totalt 27 anmälda frallor. Hon fick exelent och placerade sig 4:a i ökkl.

 

Problemet med Onyx är att hon är måttligt intresserad av detta, men visade sig hyfsat ändå.

 

Maya var ensam veteran och hon avslutade det hela. Domaren var överförtjust i henne och han visste inte hur många gånger han skulle tala om vilken fin veteran hon var.

Domaren gav även öppen kritik på alla som blev placerade, trevligt tycker jag även om det tar lite längre tid då, men med så få frallor som idag så var det bara positivt.

       

Trodde jag väl aldrig att Onyx skulle få kritik för att hon var mullig. Hon som knappt ätit fram till i våras, då hon efter löpet började äta hur bra som helst. Han tyckte också att hon var lazy.

 

Jag gillar verkligen sista meningen. Det känns bra att visa att även en veteran i rasen kan vara pigg och allert.

Efter att ha fikat på den nya altanen hos Thomas och Katinka, så åkte vi med dem till Lysekyl, där deras  nya båt ligger. Den förra båten låg i Hunnebostrand.

 

På väg ner sista biten till hamnen. Vacker utsikt, så helt olik den vi har här hemma. Västkusten är vacker med alla sina klippor.

 

 

Där ligger båten, som inte fått något namn än.

 

 

Berra har just inspekterat alla utrymmen.

 

 

Thomas är på väg ner i den ganska rymliga "källaren" för att kolla nåt med batteriet.

 

 

Sen bjöds vi på en jättegod sallad till lunch.

 

 

Till kvällen grillade Thomas, han är en hejare på grillning och matlagning över lag. Han tycker det är roligt och jag lovar, det arvet kommer inte från oss.

 

Efter  en innehållsrik dag så blev det tidigt i säng. Jag hade dessutom knappt sovit nånting natten innan, så jag var riktigt trött.

Jag får göra ett avbrott här, för nästkommande dag får jag skriva om i ett nytt inlägg.

Jag skulle ha bloggat tidigare idag, men det har inte gått att komma fram på bloggplatsen.se.

Visserligen har jag suttit och gått igenom de flesta av helgens bilder i flera timmar.

I fredags åkte vi alltså till Trollhättan för att vara på utställning i Vänersborg lördag och söndag.

Lite nervös var jag innan, för jag har inte kört långa sträckor på flera år. Till lasarettet i Falun är det 5,5 mil och det är nog det längsta jag kört.

Men de 40 milen gick över förväntan att bra att köra.

Vi hade planerat att ta paus vid Borasjön utanför Laxå, för att fika och rasta hundarna. Det är ganska halvvägs så det är en bra plats att stanna till på.

Tråkigt nog så började det regna just då, så det blev en ytterst kort promenad med hundarna.

 

  

Men det är tak över rastplatsens bord och bänkar, så man kan fika utan att behöva bli blöt.

Tog en kortare avstickare till Brukshundklubben i Lidköping, för jag viste att de fanns bra skog där.

Jag har varit där och tränat Skorpan en gång för många år sen, på väg till Trollhättan.

 

Så hundarna fick i stället springa av sig där i blåbärsriset.

 

Klubben skulle faktiskt ha lydnadstävling där på kvällen, så jag pratade med en kille som åkt ända från Stockholm för att tävla med sin Cane corso. Ganska otippad ras för att tävla lydnad.

 

 

Framme i Trollhättan, så bjöds vi på god mat på kvällen. Thomas och Katinka har kört 5-2 dieten sen efter jul. Thomas hade gått ner 14 kg, så nu får nog Berra och jag sätta igång med den dieten igen, så vi också blir av med några överflödiga kilon.

 

Jag får fortsätta att skriva om vår resa i morgon, nu är jag så trött så ögonen går i kors. Det blir aldrig så mycket sova när jag ligger borta.