travarenskennel

Idag var vi bjudna hem till Stig-Ove på smörgåstårta kl 13. Det var jättelänge sedan vi senast sågs, men nu är vi alla vaccinerade så det var läge.

Jag hade totalt missat att S-O fyllt jämna år nyligen (ytterligare en som fyller i maj).

Igår fyllde min syster Gertrud 75 år, det blev bara ett telefonsamtal. Jag fick veta att hon höll på att omplacera Trollet (Travarens Nuncio) till en ny familj, där han just nu är på prov.

På vägen in till Borlänge, så stannade vi till i Tjärnan och gick vår promenad med hundarna.

   

Onyx blev otroligt flåsig i det just då soliga och varma vädret, sen hon sprungit som en tok.

 

 

Hos Stig-Ove fanns en ny liten pärla vid namn Frost (Gimli Gårds Bifrost från Viking), 5 månader gammal. Hon ser ganska lidande ut åt mina pussar.

 

 

Kristina med Lisa, som hunnit bli veteran. alltså 8 år gammal.

 

 

Jag hade bakat en hallonkaka på morgonen, som jag tog med i stället för blommor. Stig-Ove stod knappt att känna igen, då han gått ner mer än 30 kg sen vi senast sågs.

 

När vi skulle åka hem så följde vi först efter till stallet där S-O har sin häst.

   

En stor snygg märr, vid namn Justaperfectdream, som vi förhoppningsvis snart får se på tävlingsbanan.

 

 

Vi fick även se en nordsvensk, som kommit ny till stallet just idag. Hemskt att en häst som kommer från en proffstränare ska behöva vara så här mager.

 

Just nu mullrar åskan våldsamt mellan regnskurarna, så det är tur att jag har skrivit klart.

Idag äntligen, kunde vi åka till Järbo och träffa barn och barnbarn.

Peter och Ville hade låtit covidtesta sig, då Villes skola hade smittan. Men när deras prover i morse gav klartecken så åkte vi strax efter frukost.

 

Elviras katt var omåttligt intresserad av Maya och Onyx, som satt kopplade nedanför trappan.

 

Elvira står och tittar upp på katten...

 

som nu förflyttat sig upp några trappsteg, fortfarande lika intresserad av hundarna.

 

Men det höll på att ta en ände med förskräckelse för när jag släppte hundarna så rusade Maya upp efter katten och det blev ett herrans liv när katten kom farande nedför trappen med en galen Maya efter sig.

Det blev fortsatt koppel på hundarna, Peter blev nog ganska riven på kroppen när han räddade katten.

 

När vi kom var Peter i färd med att byta dammsugarpåse för att kunna suga klart där han höll på.

 

   

Jag hade tagit med ingredienser till semlor (jag bakade dom igår) som jag la ihop på plats innan vi fikade.

 

Innan vi åkte hem så följde vi med till stallet, där Elvira har sin sköthäst.

 

Peter remmade iväg flera hundra meter för att hämta två hästar i hagen, som var hur stor som helst.

 

En jättestor ardennermärr följde också med och gick in i uteboxen för att ta si några tuggor hö.

 

 

Elvira gorde iordning Arne för en ridtur. Arne, är en 22 år gammal D-ponny som Elvira är medryttare till.

 

 

Peter skulle följa med till fots med den här hästen, som var ett sto med travstam, men utan att ha tävlat.

 

 

I Hofors stannade vi och åt på hemvägen på en Thairestaurang, som nog var relativt ny, vi hade aldrig ätit där tidigare.

 

  Friterad banan med glass var inte nyligen man åt precis.

I Tjärnan gjorde vi nästa stopp, så hundarna fick sin promenad.

 

Så fick dom nosa av sig på något som var tillåtet efter katten och kaninerna (som också fanns i Järbo).

Det regnade hela morgonen, men när det slutat åkte jag till skogen med hundarna.

Berra var sämre i ryggen igen och stannade hemma.

Jag åkte till annan skog än Tjärnan, tänkte kolla om det möjligen hade kommit nån liten Karl Johan, men nej inte ett spår.

   

Spår fanns det däremot av vildsvin på ställen som var orörda i höstas när jag var här senast.

 

Det var väldigt blött i marken efter regnet, så jag blev dyblöt om fötterna, hade ju bara på mig gympadojor.

 

 

Inte minst för att jag gick ut i det här våta partiet där det växte Sankt Pers Nycklar, som jag ville fota.

 

När jag var i skogen ringde Agneta, som har Nalle, och undrade om vi var hemma framåt halv 3, för dom var på väg till Falun och kunde passera här då.

 

Agneta med Nalles dotter Xena, 4 månader gammal.

 

Vi höll oss på altanen och fikade. För naturligtvis håller vi fortfarande avstånd.

 

Det gick bra med valpen och mina hundar, men till slut blev Triss lite trött och därmed sur, så då tog vi in henne.

 

   

Det var mycket hoppande i och ur badbaljan.

 

 

Frenchis Xena 4 månader.

 

 

När Agneta och Kurre skulle åka igen, så följde vi med ut för att få träffa Nalle och hans andra dotter, som varit kvar i husbilen.

 

 

Frenchis Valborg "Nina" 1,5 år

 

Nalle (Travarens Nahar) och hans första dotter Nina.

  

Det var så trevligt att Agneta och Kurre ville stanna till här på sin väg till Falun (där Kurre har en dotter)

 

Det blev lite sen middag för oss, men det gjorde ju ingenting, vi hade ju fikat innan.

 

Jag hade kokat revbensspjäll på fm, som jag sen marinerade och gjorde klar i ugnen. Sås på Karl-Johan till det.

 

På e.m blev det betydligt bättre väder med en värmande sol och 19 grader i skuggan. Precis lagom sommarväder enligt mig.

 

Samma värmen i dag. Nu kl 13 är det 27 hemska grader.

Visst kan jag sitta i skuggan på altanen, men jag får ingenting gjort.

Tidigt i morse var jag ute och grävde upp plantor av olika sorter som jag sålt på Tradera, så paketerade jag dom och satte ut till brevbäraren, som är juste och tar dom med sig ur vår brevlåda, så jag slipper åka till Hedemora och posta.

Igår var vi till spårträffen, trots att jag inte tänkt spåra med hundarna, det var för varmt. Men att fika är ju inte heller fel. Sen blev det bara en mindre promenad.

Fler hade tänkt samma sak, så det var bara Ylwa och Ove som var där med Puma, förutom Berra och jag med våra hundar.

Trots värmen så pinnade hundarna på som vanligt, men promenaden fick bli lite kortare än annars.

 

 

Triss springer och "sprätter" med bakbenen som hon brukar så dammet ryker bakom henne.

 

 

Sen rullade hon sig i i den dammiga jorden.

 

 

Onyx härjar som vanligt med Maya, utan att låta sig bli hindrad av värmen.

 

   

Men till slut tog värmen ut sin rätt och och hon sökte sig till skuggigare platser.

 

Men fram på eftermiddagen, efter flera dopp i baljan så var dom redo för mera bus, men nu hemma på tomten.

 

 

Maya och Onyx busar med den trasiga jollybollen.

 

       

Men när Triss tar över sin favoritboll så får ingen annan hund komma nära.

 

 

Onyx förblir en liten hund, men hon ser inte så tokig ut, så det är tråkigt att vi inte kan få ställa ut henne som junior.

 

   

Att köra igång med röjning "dödstädning" har sina sidor.

Man blir så himla lätt fast i gamla nostalgiska minnen.

Att läsa gamla travprogram och hitta såna där jag vunnit lopp i inbjudna damlopp, som ofta kallades för Ladys Cup. Det var innan tjejer fick köra vanliga lopp.

Där låg jag i och för sig också i framkant när det gällde att få köra lopp.

Jag fick först dispens att köra lärlingslopp, sen var jag pådrivande och "först på plan" med att som tjej få den första profissionella körlicensen.

Nu har det hänt massor på den fronten och tjejerna tar för sig lika mycket som killarna i travet, även mycket tack vare montén.

Men nu var det ju nostalgin som jag hamnat i.

Jag började ju gå på Solvalla redan som 13-åring  (1957) och var där på alla tävlingsdagar som jag bara kunde, förutom allt "spring i stallarna".

Igår hittade jag en gammal skrivbok (använde dom mer för hästarna än för skolarbetet). I den har jag tejpat fast tagel från kända och okända hästar.

Tejpen har gulnat och släppt, men taglet från hästarnas manar ligger kvar.

 

Från Elitloppet 1960 plockade jag tagel från flera av de startande hästarna, konstigt att jag fick tillstånd till det. Här är det den franske hästen Hairos II.

 

Finlands president Kekkonen Hade häst i träning på Solvalla, det var en nästan vit skimmel, som hette Lento, här har jag tagit tagel från både man och svans.

 

När jag 1960 arbetade på Veterinärhögskolan (som då låg i Stockholm), så var den kände avelshingsten Big Noon där vid ett tillfalle, naturligtvis fick han släppa till några tagelstrån från sin man.

Jag letade efter ett foto på Big Noon som jag visste fanns i ett gammalt album från tiden, men jag hittade det inte.

 

Men jag hittade det här fotot på en ung Berra från 1959, han var 20 år då och gjorde lumpen på I1.

 

Ja, nog sjutton kan man fastna i nostalgins värld.

Men för att återgå till nutid så har det snöat som fasen sen igår, mer än en dm blytung blötsnö täcker nu marken. Onyx vet inga gränser av förtjusning när hon plöjer fram genom snön som en hoppande hare eller rullar sig i den.

Själv har jag lätt för att hålla mig för skratt, vill inte alls ha sån snö. Ska den ner kan den åtmistone vara fluffig och lätt så den går att skotta.

Idag fick jag upp ljusslingan vid entrén, kan jag nu få till ljusstakarna också, både de elekrtiska och adventstaken som ska fyllas med mossa och stearinljus, till på söndag och första advent.